Klick! Ögonfransarna på mitt högra öga klibbar sig loss från John Blunds mästerverk. Vänstersidan följer efter kort därpå. Mörkt. Tyst. ”Åh nej, jag kan inte lämna in artikeln som den är!”
Hyperaktiva järnceller påverkar min kropp som vänder sig om och om och om igen. Ljust. 04.00. ”Mamma mia, lika bra att skriva allt från början”.
* * *
Den röda Vagabond skylten på Ölandsgatan 42 mitt i Stockholm kan man nog inte missa. Tic. Tic. Tic. Tic. Jag knappar in koden. En trappa upp står dörren till redaktionen halv öppen. Jag kliver in lite försiktigt. Kaffedoft. En ung kvinna kommer efter mig, två andra sitter i en röd soffa och stirrar på mig. Jag sträcker fram handen, presenterar mig. Lika bra att ta första steget direkt.
”Välkommen!” – säger en sympatisk röst på min vänstra sida. Jag vänder mig. Per J Andersson i egen hög person. Vagabonds TF chefredaktör. Wow. Ödmjukheten griper mig. Vad häftigt! Här står jag mitt i hjärtat av Sveriges mest lästa resemagasin. Det är ljust på redaktionen. Kreativiteten ligger i luften. Jag mår bra. Jag gillar det här!
* * *
Det tog ett antal minuter innan Google spottade ut Reseskrivarkurs på skärmen i min fotostudio. Jaaaaaaaaaa! Jag hoppar på stolen. Hittat, äntligen! Ett kort telefonsamtal. Anmälningen är fixad. Datum ännu okänt. Våren 2010. Helgkurs. SEK 3400:-.
- Så förbereder man sig inför reportageresan.
- Faktaresearch, och resereportagets ABC.
- Att fotografera och skriva med närvarokänsla.
- Så komponerar man en text.
- Reportageuppdrag ute i verkligheten och textanalys.
Jag är värd investeringen!
* * *
”Lycka till med uppdraget” önskar oss Fredrik Brändström, redaktionschef. Åk tunnelbana och skildra tågets rörelse, människorna, ljuden, känslorna. 2000 tecken inkl. blanksteg. Välj en röd tråd, en vinkel. ”Yes sir, tack tack, ska göra mitt bästa” .Med papper och penna i handen kastar jag mig på första metron. Anteckningar fyller det gråa blocket som vi fick tidigare. Mål: en hållplats på Norra Djurgården som låter italienskt. Frescati.
* * *
05.00. Förtvivlan. Övertygelse. Eget pushande. Kom igen Cornelia! Du klarar detta.
* * *
Blandade känslor och trötta ögon möter mig några timmar senare på redaktionen. Fotograf Pernilla Sjöholms föreläsning inspirerar. Tips och råd fördelas bland de 16 deltagarna. Vad krävs det för bilder? Hur förenar man skrivandet med fotograferandet? Nu kvarstår textanalysen i små grupper efter lunchpausen. Fredrik leder vår grupp med fyra tjejer. Ge kritik. Få kritik. Känner mig som en lindansare utan skyddsnät. ”Ingen reporter föds på en natt” tänker jag för att lugna ner min mage som darrar av spänning.
* * *
Stolt. Tacksam. Glad. Med omdömmet av min text och diplom i handen kliver jag på tåget mot Göteborg, taggad inför nästa artikel. 23.30. Min säng luktar hem. Leendet på läpparna. ”John Blund, snälla ta mig vidare på nästa resa”. Mörkt. Tyst. Tyst. Tyst.
Göteborg, 19 april 2010
